Har funderat rätt mycket på detta med relationer senaste tiden. Och att jag just nu har landat i att det finns någon som gillar mig precis som den jag är. Som inte vill förändra mig. Som är glad och nöjd, avslappnad och har lätt till skratt. Det smittar som av sig. :) Hela jag är härlig :)
Jag tänker att jag har blivit mitt bästa jag och jag tror att jag då attraherar de bästa för mig? Jag kanske har börjat bli hel och försöker leva långsammare? Allt har snurrat på så snabbt förut? Varför? Hade väl någon tanke om att "Skynda att älska". Det kan ju vara slut imorgon? Men nuet då? Hinner jag inte njuta då om jag ska leva snabbt?
Zandra Lundberg skriver många igenkännande saker.
"Jag kan inte göra mycket åt hur jag har varit, men jag kan med en medvetenhet om mitt beteende göra om. Börja sätta mig själv i första hand. Vara närvarande för mig själv, först och främst. Värdera mig själv högst. Verkligen, på riktigt, älska mig själv. Finnas där i de relationer jag bryr mig om. Längtar jag så borde det väl rimligtvis finns andra människor som längtar efter att få någon annans närvaro. I min värld är det något av det finaste jag kan ge. Och få.
Jag har ju alltid hört hur viktigt det är att älska sig själv, men det är som att jag aldrig riktigt fattat".
Tänkte börja se denna och läsa boken igen: https://www.youtube.com/results?search_query=oprah+eckhart+tolle+a+new+earth+chapter+1
Kommentera